Studentglädjen som försvann?
Är så ledsen och besviken.
Så som vi har roddat, fixat och trixat, engagerat och involverat andra personer för att mellan skulle klara sin gymnasieexamen.
Allt detta med hennes samtycke, allt för att hon skulle få möjlighet att göra sin praktik på dispans under sommarlovet.
Hon var 4 veckors praktik från att klara och få sin Gymnasieexamen och 3 års fullgjord gymnasieskola.
Men hon valde att snubbla på mållinjen - Tandvärk, låg moral, lättja och dåligt ansvarstagande gjorde att hon sabbade sin sista chans till att få gjort klart sin praktik.
Svårt att hitta ord på hur besviken jag är.
Vad händer nu?
Har hon någon plan?
Just nu ligger studentpresenten återlämnad i sin kartong hemma.
Glädjen och lättnaden jag kände för bara 2 veckor sedan är utbytt mot en väldigt konstig tomhetskänsla.
Under de senaste 6 åren har jag haft denna "kamp" med henne, trodde verkligen att vi tillsammans närmade oss finalen och ett avslut.
De fina orden jag fick av henne på Mors dag betydde visst inte så mycket - Vissa saker gör riktigt ont.
Vad ska man göra när man inte når fram till sitt barn, idag en ung vuxen som man bara vill sitt bästa.
Förstår att alla gör sina personliga val och får lära sig av sina egna misstag, men varför måste denna tjej alltid välja den svåra vägen?
Men oavsett vad så Älskar man sina barn in i döden...
(Mellan & Jag, Mallorca 2010)
